“Landtmannabyggnader, hufvudsakligen för mindre jordbruk" fick ett stort genomslag i svensk arkitektur på landsbygden under slutet av 1800-talet, så det är en riktigt klassiker inom byggnadsvårdslitteraturen. Den skrevs av lantbruksarkitekten Charles Emil Löfvenskiöld (1810-1888) som drömde om att omforma den svenska landsbygden. Han ville bekämpa fattigdom och elände och skapa en ny arkitektur som inte bara var funktionell utan också vacker. 

Charles Emil avskydde nämligen djurplågeri i alla former och fördömde tidens trånga, fönsterlösa ladugårdar och stall. Han missionerade för rymliga ekonomibyggnader med fönster och gjorde utan ersättning ritningar och kostnadsförslag åt dem som ville bygga enligt hans idéer. Han hade ingen teoretisk utbildning i byggnadskonst, utan hans tankar och ritningar kom från egna erfarenheter och iakttagelser som lantbrukare.

De första ritningarna gjordes i mitten av 1830-talet. Under de följande årtiondena (bland annat pga skiftet och byarnas upplösning) så var nybyggnationen på topp och han blev flitigt anlitad vid uppförandet av främst ekonomibyggnader, men även av bostadshus. Han blev kallad "fähusarkitekt”. Hans ritningar var lätttillgängliga också för de mindre bemedlade och spreds i enkla häften, som en tidskrift.

Charles Emil Löfvenskiöld brann som sagt inte enbart för funktionen och det mänskliga, utan var också en utpräglat estet med prydnadsbehov. Han älskade lövsågerier och schweizerstilen. Charles Emil Löfvenskiöld blev en av förra seklets mest betydande arkitekter.

Läs mer om mannen som gav oss verandan och snickarglädjen.

Här kan du köpa boken Landtmannabyggnader, hufvudsakligen för mindre jordbruk

Källor:

- Den översta bilden är Sofiero gård och bilden lånad härifrån. 

- Riksarkivet